"För en tid sedan hittade vi katten Nixon på Rädda Kattens hemsida och av beskrivningen att döma lät han som den perfekta kompisen till vår katt, Fia. Efter lite funderande, ett besök i stödhemmet och ett hembesök av föreningen blev det bestämt, Nixon skulle få flytta in hos oss.
Nixons första möte med vår katt var väldigt spännande, speciellt eftersom det tog ett par minuter för de båda katterna att inse att det faktiskt var två katter i lägenheten. Mycket snart därefter började det morras, bråkas och jagas. Fia flög på Nixon när han minst anade det, men eftersom han var större än henne slutade varje påhopp med att Fia fick ge sig. Det vill säga utom den gången då hon lyckades jaga in honom under badkaret och sedan själv stolt satt vakt framför det. Efter det var Nixon inte sen att jaga Fia. Första natten gav varken mig eller min sambo någon vidare god sömn. De bråkade, jamade och sprang som två ilskna tigrar fram och tillbaka över sängen. Morgonen därpå låg inte en matta där den skulle!
Oss charmade Nixon direkt, men Fia var betydligt mer svårflörtad. Vissa saker var lite svåra för henne att smälta, till exempel påskyndades inte freden av att Nixon ockuperade Fias favoritfåtölj eller snodde hennes mat! Vi som trodde att Fia var så matglad som en katt kunde bli- hade nu mött sin överman!
I början när de bråkade gav de ibland ifrån sig skrik som fick det att låta som om det gällde liv eller död, vilket gjorde oss lite nervösa. Stundvis undrade vi om de verkligen skulle bli vänner. Men, efter bara en vecka kunde de sova gott tillsammans i fåtöljen om de var riktigt trötta, dela på maten (nästan) och sitta sida vid sida och spana på fåglarna på uteplatsen. Helt lugnt blev det dock först efter ytterligare några veckor och nu jagar de bara varandra på skoj. Tillsammans har de blivit några riktiga busfrön och när vi inte är i närheten hittar de på alla möjliga hyss. Första samarbetet de båda katterna emellan var när de av gemensam kraft lyckades riva sönder en helt ny påse kattsand som stod i hallen. Därefter uträttade de sedan sina behov i de mycket väl utspridda sandhögarna på golvet. Vad praktiskt, en stor kattlåda! De båda såg mycket nöjda ut. Vi jublade dock inte lika mycket...
Att skaffa en katt till och försöka integrera den i hemmet har inte varit en dans på rosor och periodvis har vi båda förtvivlat undrat vad vi gett oss in på. Men, trots stök och bråk mellan katterna, har vi inte ångrat oss en sekund. Katterna har fått den tid de behövt för att bli vänner och resultatet har blivit jättebra. Idag hälsas vi av två underbara katter i dörren när vi kommer hem!"
Glada hälsningar från Nixons nya familj!
